SL - makes people walk
SL måste vara segast i världen. I säkert två år snart så har bussen jag tar till skolan varit proppfull. Då menar jag verkligen PROPPFULL. Vi är kanske 50-60 personer - om inte mer - som trängs på den lilla, lilla bussen. För de kan ju inte skicka en dubbelbuss - nejnej! - även fast det är så varje tis-tors! Ska kanske inte vara jätteorättvis, för de skickar två bussar ibland, men det är bara ibland. Det skulle behövas HELA TIDEN. SKÄRPNING!
Nationella Prov
Om mindre än två veckor är det dags för alla nior i Sverige att göra Nationella Prov. Därför är det förberedelser för sådant som står på schemat i flera ämnen. Har i läxa till imorgon att ha gjort klart lite frågor till ett gammalt nationellt prov. Det var tre olika texter, en av Jonas Gardell. Den var verkligen sjukt fin, sådär så att man börjar tänka till lite.
Vi är uppvuxna med vetskapen om
Vi är uppvuxna med vetskapen om
koncentrationslägren.
Vi är uppvuxna med ett facit av krigen,
i detta sekel som dödat så många.
Över 183 000 000 människor döda
till följd av beslut som människor fattat.
Etthundraåttiotre miljoner,
och varje dag läggs nya döda till.
Detta är utrotningens århundrade,
och varje gång vi fått veta,
varje gång vi sett eller hört,
har vi skakats i vårt innersta
över vad människan är förmögen till.
Och vi har lovat att: Aldrig mer!
Aldrig mer ska detta få ske!
Men gång på gång har det ändå skett.
Igen och igen och igen.
Människor som jagas på flykt,
som slaktas, förföljs, som lämnas att dö,
för att de har fel hudfärg, fel hårfärg,
fel stämpel i sitt pass, fel föräldrar, fel åsikt, fel tro.
Eller såna som helt enkelt fördrivs
för att någon annan vill ha mera plats.
Så når oss nyheten om utrensning igen.
Etnisk rensning. Själva ordet är en styggelse.
Människan är ingen växt.
Våra länder är inga trädgårdsland.
Våra ledare har ingen rätt att leka
trädgårdsmästare.
Ingen har rätt döma ut sin nästa
som ogräs som ska rensas bort.
Människan är inget ogräs
som kan kastas på högen.
Eller ansas, gallras, kuperas,
ordnas i prydliga rader.
Det är det viktigaste.
Det är det överordnade.
Nä r Kain dödade Abel,
en gång i skapelsens gryning,
ropade Gud till honom och sade:
”Var är din broder Abel?”
Och Kain ropade tillbaka till Gud:
”Skall jag taga vara på min broder?”
Svaret på Kains fråga är ja.
Ja, du ska ta vara på din broder.
Det är därför du är här.
Om någon fryser ska du klä honom.
Om någon är hungrig ska du ge honom mat.
Om någon är rädd ska du trösta
och ge honom en plats där han kan vara trygg.
Det är just så enkelt och just så svårt.
Den andre är en främling liksom du.
Av: Jonas Gardell, från Oskuld och andra texter
Vi är uppvuxna med ett facit av krigen,
i detta sekel som dödat så många.
Över 183 000 000 människor döda
till följd av beslut som människor fattat.
Etthundraåttiotre miljoner,
och varje dag läggs nya döda till.
Detta är utrotningens århundrade,
och varje gång vi fått veta,
varje gång vi sett eller hört,
har vi skakats i vårt innersta
över vad människan är förmögen till.
Och vi har lovat att: Aldrig mer!
Aldrig mer ska detta få ske!
Men gång på gång har det ändå skett.
Igen och igen och igen.
Människor som jagas på flykt,
som slaktas, förföljs, som lämnas att dö,
för att de har fel hudfärg, fel hårfärg,
fel stämpel i sitt pass, fel föräldrar, fel åsikt, fel tro.
Eller såna som helt enkelt fördrivs
för att någon annan vill ha mera plats.
Så når oss nyheten om utrensning igen.
Etnisk rensning. Själva ordet är en styggelse.
Människan är ingen växt.
Våra länder är inga trädgårdsland.
Våra ledare har ingen rätt att leka
trädgårdsmästare.
Ingen har rätt döma ut sin nästa
som ogräs som ska rensas bort.
Människan är inget ogräs
som kan kastas på högen.
Eller ansas, gallras, kuperas,
ordnas i prydliga rader.
Det är det viktigaste.
Det är det överordnade.
Nä r Kain dödade Abel,
en gång i skapelsens gryning,
ropade Gud till honom och sade:
”Var är din broder Abel?”
Och Kain ropade tillbaka till Gud:
”Skall jag taga vara på min broder?”
Svaret på Kains fråga är ja.
Ja, du ska ta vara på din broder.
Det är därför du är här.
Om någon fryser ska du klä honom.
Om någon är hungrig ska du ge honom mat.
Om någon är rädd ska du trösta
och ge honom en plats där han kan vara trygg.
Det är just så enkelt och just så svårt.
Den andre är en främling liksom du.
Av: Jonas Gardell, från Oskuld och andra texter
Spring
Det finns få saker som är lika underbara som vårkänslor. Snön töar, himlen blir blåare och blåare för var dag, solen lyser på morgonen och man hör fåglar kvittra. Man blir glad i hela kroppen. Man vill inte gå in, man vill stanna ute. Det blåser kallt, men man märker ingenting, för man är varm inombords.
Vår är lycka.
Vår är glädje.
Black or white - or both?
It grows like flower and it dies the same way
It starts with a little laugh.
It expands to small talk.
It grows to exchange of trust.
The trust broke.
It reduces to short hellos.
It ends with silence.
