Det var som ett slag i ansiktet. Det brände på kinderna. Rummet snurrade för ögonen. Hur kunde jag vara så naiv?

Det var mörkt i rummet. Ett dämpat ljus från taklampan lyste upp köksbordet och en liten cirkel runt det. Popcornsmulor, krossade chips och tappade ostbågar låg jämt utspritt i rummet och tomma plastglas stod tillsammans med glasflaskor på diskbänken.

Sakta förde jag handen mot dimmern. Jag lät pekfingret sakta dra över den så att ljusstyrkan ökade. De två personerna som stod en bit bort märkte det knappt. Ljuset nådde sitt max och de två personerna tre meter bort väcktes. De tittade för en sekund in i varandras ögon, sedan vändes deras blickar sakta mot dörröppningen.

Mitt hjärta dunkade snabbare. Ögonen tårades. Allt kändes overkligt. Så långt borta, men så otroligt nära. Alltför nära. Jag svalde, det dånade för öronen.

”Det är inte som det ser ut…”

Orden skar till inom mig, slingrade sig runt mitt hjärta som en orm, gjorde att jag fick svårt att andas. Rummet snurrade mer, helt plötsligt var det fyra personer framför mig, sex stycken, åtta. Sedan svartnade det.

Mitt huvud dunkade. Små ljusfläckar dansade på ögonlocken. Sakta öppnade jag ögonen. Gardinerna var fråndragna och morgonljuset dansade på golvet. Jag hade sparkat av mig täcket i sömnen men var ändå alldeles kladdig av svett. Jag lyckades sätta mig upp. Det svartnade framför ögonen för en kort sekund. Så kom alla minnen.

Det gjorde ont i hela bröstet, illamåendet växte. Jag ville upp ur sängen, bort härifrån, bort från allt. Jag vinglade mot badrummet, kämpandes mot det svarta som hade övertaget i mitt synfält.

Jag vet inte varför jag plötsligt stannade. Det svarta framför ögonen försvann, jag var inte yr längre. Jag vände mig sakta om, tittade mot sängen jag nyss legat i. Där låg han, precis som jag kom ihåg från kvällen före. Jag vände blicken en bit nedåt. På en extra madrass låg hon, precis som jag kom ihåg. Jag sjönk sakta ner mot golvet med ryggen mot väggen. Jag drog upp knäna mot hakan och slog armarna runt benen. De såg så fridfulla ut, inte alls ondskefulla.

Hade allt bara varit en dröm?